Historien
Revue och Parque Mayer
Innan cabarédagarna hade Lissabon sin teatro de revista och ett nöjesområde med teatrar som kallades Parque Mayer. Vad de var, och vad som fortfarande står kvar.
Reservera ditt cabaretbord ↗Snabbt svar
Lissabons närmaste inhemska släkting till kabarén är teatro de revista, en folklig form av komiska sketcher, satir och musiknummer med dansare i plymer och paljetter. Hemvisten var Parque Mayer, ett nöjesområde med teatrar intill Avenida da Liberdade som öppnade 1922. Genren hade förlorat sin publik på 1990-talet, men tre teatrar finns kvar. Inget av detta har med middagen du bokar att göra; det är stadens egen bakgrund.
Vad en revy var
Teatro de revista kan spåras till Frankrike under det sena 1700-talet, med en protestfunktion redan från början. Den nådde Portugal under 1800-talet, och den första revyn i portugisisk stil spelades på det nu försvunna Teatro Gymnasio i slutet av det århundradet. Liksom operetten förenade den musik, dans och teater, men saknade en sammanhängande handling. Ett övergripande tema höll samman en avslappnad följd av nummer, där enskilda framträdanden varvades med dansgrupper.
Satir under censuren
Genrens storhetstid i Portugal kom under 1900-talet, och många av åren föll under Estado Novo, vars censorer bevakade scenen. Revyerna kunde ändå förmedla mer eller mindre träffsäkra budskap, med politisk och social kritik inbäddad i komiska scener, och teatern blev en av få platser med viss yttrandefrihet. Efter aprilrevolutionen fanns den friheten helt enkelt överallt. Det bidrog till genrens nedgång: ett skämt på regimens bekostnad betyder mindre när vem som helst kan säga det högt.
Parken öppnar
Parque Mayer tog över mark som hade tillhört trädgårdarna vid Mayer-palatset, byggt 1901 och ägt av Adolfo de Lima Mayer. 1921 övergick platsen till Luís Galhardo, en teaterman som drömde om en plats helt ägnad åt nöje. Den öppnade i juni 1922, och Maria Vitória-teatern, uppkallad efter en skådespelerska som hade dött några år tidigare, inledde i juli med revyn Lua Nova. Variedades tillkom 1926, Capitólio 1931 och ABC 1956.
En kväll på parken
Det var aldrig bara teatrar. Området hade restauranger, karuseller, terrasser, paviljonger och skjutbanor, tillsammans med fadohus, och vid olika tider även biograf, brottning och boxning. Portugisiska Wikipedia kallar det en bohemisk plats framför alla andra, där vanliga festdeltagare, den politiska eliten och Lissabons intellektuella alla dök upp. Ett annat smeknamn lever kvar på sidan för dess huvudteater: Lissabons Broadway. I praktiken var detta en hel kväll av mat, dryck och shower innanför en enda port.
Capitólio
Byggnaden som är mest värd att se är Capitólio, ritad av arkitekten Luís Cristino da Silva och invigd 1931. Den placerade förenklade art déco-element inom en ren, rationell kontur och kombinerade teater, music hall och biograf under ett tak, med en utomhusbiograf på terrassen ovanför. Den tillhör den första modernistiska perioden i portugisisk arkitektur. Efter en omfattande renovering återinvigdes den i oktober 2016 och tilldelades Valmor-priset för det året. Den bär nu även revystjärnan Raul Solnados namn.
Vad du kan se nu
Från 1990-talet, när revyn förlorade sin publik, började parken förfalla, och den låg i åratal fast i rättstvister om marken. År 2025 återstod tre teatrar och en handfull restauranger: Maria Vitória, den återöppnade Variedades och Capitólio, medan ABC hade rivits. Parken ligger intill Avenida da Liberdade, så du kan se byggnaderna under dagen. Kontrollera vad som spelas innan du planerar en kväll där, eftersom en revy på portugisiska är en helt annan natt än middagen på den här platsen.
Från parken till bordet
Det finns ingen härstamningslinje från dessa teatrar till någon specifik middag i staden idag, och platsen på den här sidan gör inget sådant anspråk. Kopplingen handlar om aptit. Lissabon har länge njutit av glitter, musik och en gnutta fräckhet, tillsammans med en måltid och en drink samma kväll. Att känna till revyn förändrar inte vad som ligger på din tallrik, men det gör att du lägger märke till teatrarna på väg nerför avenyn och förstår varför de finns där.
Källor